Fler och fler kulturhistoriskt känsliga miljöer förändras för alltid genom okänsliga nybyggen som bryter av mot den befintliga bebyggelsen. Det är ingen slump utan konsekvensen av en medveten ideologisk strävan som handlar om något djupare än utseendet på enskilda hus.
Jag skriver i Nyhetsmagasinet Fokus om Hasselbacken ochStallmästaregården i Stockholm och den ideologi som driver fram förstörelsen av dessa och andra känsliga kulturmiljöer.
Konflikterna kring nybyggen som Liljevalchs+, Stallemästaregården och Nobel Center handlar om så mycket mer än utseendet på fasader. Det handlar om två skilda sätt att se på stadsbyggande. De som motsätter sig okänsliga intrång i känsliga kulturmiljöer har i regel inget emot att de aktuella byggnaderna byggs på någon annan plats, där de bättre passar in. För de som insisterar på att det ska byggas nytt i avvikande stilar är det däremot av högsta vikt att det är just i de historiska kulturmiljöerna som det sker. Varje sådan som får skatta åt förgängelsen är en seger för den modernistiska ideologi vars trossatser efter hundra års implementering omfattas av allt färre, men som alltjämt tycks dominera i byggnadsnämnder och remissinstanser.
I takt med att de bevarade kulturmiljöerna blir färre, börjar dock fler fastighetsägare få upp ögonen för det kommersiella värdet i dessa unika miljöer. En växande internationell rörelse verkar nu för att bevara, vårda och utveckla stadsmiljöer utifrån den historiska bebyggelsen. Förhoppningsvis når den även Sverige, innan fler känsliga kulturmiljöer som Stallmästaregården och Hasselbacken skattar åt förgängligheten.
Läs artikeln här: https://www.fokus.se/livsstil/kulturmiljo-efter-kulturmiljo-forlorar-sin-sarart/