Stadshotellen, den naturliga samlingspunkten i många orter, är ännu 100 år efter att de byggdes mättade med romantik, historia och myter. Jag skriver i Nyhetsmagasinet Fokus om de svenska stadshotellen, och att verklig hotellkänsla är något annat än det som åsyftas i mäklarannonser.
I dag har många klassiska stads- och järnvägshotellen blommat upp på nytt, och det finns uppenbarligen en efterfrågan på dessa allkonstverk och samlingspunkter. Knaust i Sundsvall öppnade igen 2002, och drivs av Elite Hotels, som också renoverat Grand Hotel i Gävle vilket öppnade igen 2012 efter många års vanskötsel i kommunal ägo. Eggers i Göteborg har fått en ansiktslyftning som anstår byggnadens långa och fascinerande historia. Även på mindre orter som Haparanda lever stadshotellen och frodas, lika uppskattade av lokalbefolkningen som långväga gäster.
Visst finns det något att lära från resandets guldålder, då ett hotell både exteriört och interiört skulle spegla tidsandan av framtidstro och och optimism, där vetenskap, handel och kultur smälte samman till en helhet. Det var hotell som byggdes som en direkt konsekvens av den tekniska utvecklingen i form av järnvägsutbyggnaden och industrialiseringens välståndsökning, men i en arkitektur som var eklektisk och blickade både framåt och bakåt mot historien och som är lika relevant och uppskattad i dag som när den byggdes.
Här kan ni läsa hela artikeln: https://www.fokus.se/kultur/stadshotellen-skapar-den-riktiga-hotellkanslan/
