Ibland stöter jag på missuppfattningen att folkvett i själva verket skulle röra sig om samma sak som etikettsregler, det vill säga hävdvunna uppfattningar om hur man skall duka inför en middagsbjudning, hur man håller besticken, hur man titulerar kungligheter och så vidare. Det stämmer inte, men det finns beröringspunkter.

Folkvett handlar om en mer allmän typ av kunskap som bygger på respekt och förståelse för medmänniskorna men också för situationen och sammanhanget. Folkvett är det smörjmedel som får sociala relationer att funka. Tillämpningen av folkvett skiljer sig därför markant från tillfälle till tillfälle. Att framhärda med fasthållandet vid ålderdomliga etikettsregler vid uppenbart avspända tillställningar är inte detsamma som att visa folkvett. Å andra sidan har de flesta etikettsregler tillkommit och utvecklats av en anledning som påminner om folkvettets drivkrafter: nämligen att få den sociala samvaron mellan människor att fungera så smidigt som möjligt.

Dukning och bordsskick har exempelvis utvecklats över århundraden just för att göra måltiden praktisk och trevlig. De bestick vi skall använda först ligger ytterst av praktiska själ. Bordsskickets utformning handlar om respekt för andra. Vi tuggar inte med öppen mun eller pratar inte med mat i munnen eftersom många tycker att det är otrevligt att se de halvtuggade matbitarna som tumlar omkring inne i munhålan. Och så vidare.

Samma sak gäller med klädkoder på tillställningar. Under efterkrigstiden har vi sett en successiv nedtrappning i formalitetsgraden vid sociala tillställningar, av många hälsad med glädje och av andra beklagad. I dagsläget har vi emellertid nåt en situation där den generation unga vuxna som kanske är den vilsnaste sedan mellankrigstiden, nämligen 80-talisterna som nu befinner sig i 30-årsålder och plötsligt försöker simulera vuxenhet samtidigt som de krampaktigt håller fast vid tonårens alla skateboards och bak och framvända kepsar, har så liten relation till hur formella klädkoder faktiskt fungerar att de istället väljer att antingen helt avstå eller att göra något slags halvmesyr som inte gör gästerna klokare.

Eftersom åttiotalisterna just nu befinner sig i giftasvuxen ålder är det inte osannolikt att du inom överskådlig tid kommer att bli inbjuden till ett åttiotalistbröllop. Var då uppmärksam på klädkoden i inbjudan. Sannolikt lyser den med sin frånvaro. Eller så har de hittat på en egen klädkod som bara ökar förvirringen, till exempel ”sommarfin” eller ”dina favoritkläder”. De flesta har yser den med sin frånvaro. och ben klädkod som bara ökar förvirringen, till exempel ”Sannolikt lyser den med sin frånvaro. och bdock sinnesnärvaro nog att inte skriva ”kom som du är”. Vad innebär det? Att komma som man är just när man läser inbjudan? Eller att komma som man skulle ha varit klädd dagen bröllopet hålls om man inte skulle på bröllop? Eller något slags genomsnitt av hur man brukar gå klädd i andra sammanhang?

Jag tänkte inte här gå in i detalj på hur de olika klädkoderna som bör användas ser ut, för den som är intresserad finns utmärkta guider på nätet, och för den som vill fördjupa sig finns utförlig litteratur i ämnet. Helt kort kan sägas att utgångspunkten för den traditionella klädkoden är högtidsdräkten. Man börjar så att säga uppifrån och arbetar sig nedåt, utifrån devisen ”hellre för uppklädd än för nedklädd”. Således var det brukliga vid tillställningar under förra seklets första hälft att man utgick från att det var högtidsdräkt, det vill säga frack eller långklänning (eller uniform eller folkdräkt) som gällde om ingen klädkod fanns angiven i inbjudan. Idag är det dock inte särskilt troligt att det är frack som avses om man får en inbjudan utan angiven klädkod. Möjligen i Uppsala eller Lund.

Ett steg ned kommer smokingen (eller cocktailklänningen), vilket räknades som en mer avspänd umgängesklädsel. Smokingtillställningar brukar anges i inbjudan, annars kan man ofta ha smoking på festliga kvällstillställningar med mörk kostym. Har du ingen smoking kan du ofta komma med mörk kostym och mörk fluga till en smokingtillställning, men kolla med värden i förväg för säkerhets skull.

”Kavaj” är kanske den klädkod som ställer till mest bekymmer eftersom den ofta missuppfattas. Med ”klädsel kavaj” avses inte udda kavaj utan kostym. På ett sommarbröllop går det bra att ha ljus kostym, om det inte uttryckligen står angivet ”mörk kostym”. Det går alltså inte bra att komma i en blazer om klädkoden är kavaj. Det är kostym som avses. Med slips. Det allt mer utbredda oskicket att hoppa över slipsen (eller flugan) är just ett oskick, som kanske kan passa när du och kollegorna går ut på lokal efter en hård arbetsvecka, men knappast när du blivit inbjuden till en social tillställning med klädkod kavaj. Udda kavaj bär du just vid de tillfällen då detta står angivet i inbjudan. Men ta slips för säkerhets skull.

En del tycker att denna typ av klädkoder skulle vara uttryck för något slags exkluderande snobberi, men faktum är att syftet är det rakt motsatta. Genom en gemensam och tydligt angiven klädkod minskar man skillnaderna mellan gästerna. Alla är där på samma villkor. Precis som med skoluniformer syftar klädkoderna till att skapa ett sammanhang där ekonomiska och andra skillnader inte spelar någon roll, det är sammanhanget som är det väsentliga.

Ungefär här brukar någon indignerad viktigpetter invända att detta är en klassfråga och att alla inte har råd att köpa en frack/smoking/kostym/slips/whatever. Det är inte sant. Personerna som kommer med dessa invändningar bär inte sällan sportmärken och träningsskor för tusentals kronor. Du kan köpa de nödvändiga plaggen till en basgarderob för några tusenlappar. En basgarderob som varje vuxen bör ha. Går du inte på så mång fracktillställningar att det känns värt att köpa en kan du låna en med lite framförhållning, eller hyra till en ringa kostnad. Att ha en tydlig klädkod som gäller för alla är att inkludera alla.

Visst kan man framhärda i tron att det är trevligare om folk inte bryr sig, sitter på golvet och dricker ur förpackningarna, klädda som om de just kommit ut ur duschen (i bästa fall) och ryckt åt sig något ur tvätthögen. De flesta uppskattar emellertid lite vägledning redan i inbjudan och där är de traditionella klädkoderna till god hjälp. Och nej, du är inte en stropp om du anger en klädkod i inbjudan till din egen fest, det är den som inte kan anpassa sig till sammanhanget som är en tölp.