Varifrån kommer den här idén som ofta framförs, att de som inte bejakar varje förändring skulle drivas av rädsla? Är det inte bara ett tröttsamt förminskande av avvikande uppfattningar att hävda att meningsmotståndarna är just rädda?

Det finns förändringar som är positiva och det finns förändringar som är negativa. Att hävda att allting blir bättre och bättre i en situation när allt uppenbart inte blir det är naturligtvis lika idiotiskt som att hävda att varje förändring skulle vara en försämring.

Historien är inte heller linjär. Det finns perioder när saker och ting har blivit avsevärt mycket bättre och andra perioder när det har gått åt fel håll. Den som hävdade att allt blev bättre och bättre 1991 hade betydligt större trovärdighet än den som hävdade det 1914 eller 1493.

Ibland tänker jag att det istället är de rotlösa och rastlösa som är rädda. De som känner sig tvungna att till varje pris bejaka varje form av förändring eftersom de inte kan hantera världen sådan den är och därför hoppas att den skall te sig annorlunda imorgon.

Istället för att diskutera huruvida det är bra eller dåligt med förändring borde vi tala i termer av förbättring och försämring. Att motsätta sig försämring betyder naturligtvis inte att man är en inskränkt idiot, driven av rädsla.

Det är också ett problem att utgångspunkten för diskussioner om samhällets utveckling numera ständigt tar sitt avstamp i vad det är som skall förändras. Kanske finns det sådant som inte borde förändras? Kanske finns det rentav en del som bör skyddas och bevaras till eftervärlden?

Att vårda och föra vidare det man har och att förbättra det är en helt annan drivkraft än det rastlösa bejakandet av förändringar för förändringens skull.

Förbättringar sker omärkligt hela tiden, organiskt och genom spontan ordning. Genom miljoner individuella beslut, utan central styrning. De märks inte lika tydligt som revolutioner och stora omvälvningar, men över tid ser man resultatet. Varför är till exempel Kuba ett museum över 50-talet?

Det är först när jag hör makthavare motivera sitt samhällsengagemang med att de vill ”förändra världen” som jag blir riktigt rädd.