Han tror att han är intellektuell,
han tror han vågat sätta ned sin fot
att han är den som vågat stå emot,
där vid tangentbordet varenda kväll.

Så övertygad: han är god och snäll,
men följer ej problemen till dess rot
och blir därför en nyttig idiot,
en maktens dräng, och inte en rebell.

Jag tvivlar inte på engagemanget
och uppsåtet är nog i grunden gott
men han försvarar etablissemanget
för klapparna på huvudet han fått.

Han gläfser med, han säger aldrig mot.
En knähund, och en nyttig idiot.