Vänskapen är den enda relation som helt och hållet bygger på ömsesidig frivillighet. Alla andra relationer, yrkesrelationer, släktrelationer, till och med kärleksrelationer, rymmer ett element av förpliktelser. Vänskapen är av en annan natur. Det går inte att kräva vänskap av någon och det går inte att kräva något av en vän. Däremot går det att ha förväntningar.

I dag skriver jag i Gefle Dagblad om hur vänskap och moral förutsätter frivillighet:

”Ett samhälle där människor agerar rätt endast för att de är rädda för att åka fast blir lika dysfunktionellt som en vänskapsrelation där parterna endast agerar moraliskt för att de är tvungna till det. En polis i varje gathörn kan inte ersätta moral och anständighet i ett samhälle. Se bara på diktaturer där kriminalitet och korruption frodas trots polisstat och hårda tag. På samma sätt kan vänskap aldrig finnas där parterna inte frivilligt agerar rätt mot varandra.”