Länge leve vardagsarkitekturen

Alla byggnader kan inte ritas för att sticka ut. Alla hus kan inte syfta till att vara tävlingsbidrag i flådiga arkitekturtävlingar. I veckans nummer av Fokus slår jag ett slag för den vardagliga arkitekturen, byggnader som bidrar till att skapa attraktiva platser, snarare än söker uppmärksamhet för sin egen skull.

”Pompösa historiska stilar lämpar sig, liksom de mer utmanande formerna av modernistiskt formspråk, bäst för solitärer: monumentalbyggnader för institutioner eller fristående privatvillor. Brutalismen, med dess nakna betongytor, är effektfull som enskilda byggnadskomplex, men förfärlig när den tillämpas över hela stadsdelar.

Både modernismen och nyklassicismen är historiska stilar. Idag kan vi välja och vraka ur historiens ymnighetshorn. Låt oss lära av historien utan att upprepa dess misstag. Om formen verkligen ska följa på funktionen borde byggnaders formspråk avgöras av vad som bäst fyller sin funktion på varje enskild plats.

En brutalistisk villa i betong kan vara storslagen och uppseendeväckande, men ett helt villaområde i samma stil blir lätt monotont och nedslående. På motsvarande vis som en röd stuga med vita knutar troligtvis inte kommer att vinna några arkitekturtävlingar så kan inte varje byggnad i en stad sträva efter att sticka ut. En orkester där varje instrument försöker överrösta de andra urartar till en kakofoni.”

Läs artikeln här: https://www.fokus.se/kultur/alla-byggnader-kan-inte-vara-tavlingsbidrag-for-arkitekten/