I hemmets lugna vrå.

Hemma igen från Akademiska sjukhusets desinfektionsspritsdoftande salar. Tio timmars sövning, åtta timmars operation, en förlorad känselnerv från benet. Först om nio månader vet vi hur det hela fallit ut. Om det lett till något överhuvudtaget. Om det varit värt det.

Först och främst handlar det dock om återhämtning. Att gå med armen fixerad i två månader kanske låter tämligen hovsamt. Det börjar dock redan kännas såväl opraktiskt som stelt och smärtsamt. Till detta kommer vetskapen om att de genom sjukgymnastiken redan uppnådda resultaten riskerar att gå om intet under denna period. Det lär vi se när fixeringen upphör.

Tack alla som hört av sig med uppmuntrande och stärkande ord!