Turner, Monet, Twombly
Moderna museet
Det är inga skarpa konturer som möter besökaren på Moderna Museets stora höstutställning. Otydligheten skulle snarast kunna sägas vara den tydligaste gemensamma nämnaren mellan de tre mästarna vars sena måleri nu för första gången visas tillsammans.
Det är trendigt att göra konstutställningar utifrån oväntade kombinationer, utifrån ett tema, en röd tråd, ett infall. Helst ska det handla om vitt skilda konstnärskap från vitt skilda epoker så att curatorn kan berömma sig om, och få beröm för, att ha sett samband som varit förborgade för oss vanliga dödliga. Den pågående utställningen med Turner, Monet och Twombly på Moderna museet är en sådan där tre konstnärskap från tre århundraden visas upp sida vid sida.
Urvalet består av de tre storheternas sena måleri och curatorn Jeremy Lewison, tidigare verksam som chef för samlingarna vid Tate i London, tycks ha tagit fasta på det suddiga, impressionistiska drag som kommer till uttryck i Turners sena målningar, som är extra tydligt hos den sene och nästan blinde Monet och för Twomblys mer föreställande bilder.
Tavlorna är arrangerade enligt en tematisk princip utifrån motivval och stämningar, vilket gör att de tre konstnärernas tavlor blandas hej vilt. Huruvida greppet att visa de tre konstnärernas sena verk tillsammans ger några djupare insikter eller upplevelser är jag tveksam till, men utställningen erbjuder en storartad möjlighet att se förstklassigt måleri i Stockholm.
Den största behållningen är givetvis Turners målningar. Denne förnämlige akvarellist och landskapsmålare räknas inte bara till Storbritanniens utan också till västerlandets främsta. Hans nautiska motiv och landskapsmålningar fångar väl den romantiska tidsandan, med dramatisk ljussättning och naturens sublima urkraft finkänsligt fångad. De två målningarna föreställande syndafloden tillhör utställningens paradnummer.
Monet och Twombly får finna sig i att visas i skuggan av Turner, även om båda två, och framförallt då Monet, bjuder på en del fina nummer. Att intresset för Twombly är extra stort just nu beror givetvis delvis på att han gick bort tidigare i år. Om historien kommer att placera denne expressionistiske modernist på samma parnass som Turner och Monet är dock i mina ögon tveksamt.
