Folkvett del 28: Omkörningsfil för fotgängare

På flerfiliga bilvägar gäller principen att det vänstra körfältet är omkörningfil. Blir man upphunnen i denna fil gör man klokt i att snabbt byta körfält och släppa förbi den upphinnande, till och med om vederbörande kör snabbare än hastighetsbegränsningen tillåter. Man vet aldrig vilka skäl som driver en fortkörare, dessutom är man som bilist skyldig att se till att trafiken flyter smidigt.

På samma vis borde fotgängare ta ansvar för att umgänget människor emellan flyter smidigt på våra gator och torg. Högertrafiken (som omkörnigsfältet till vänster är en konsekvens av) är en generell och självklar regel för biltrafiken. För fotgängare är det emellertid inte lika tydligt vilken sida man skall gå på i alla situationer.

På vägar som trafikeras av biltrafik uppmanas fotgängarna – i den mån de överhuvudtaget får vistas där – att gå till vänster för att på så sätt möta biltrafiken. Detta för att undvika situationer där ouppmärksamma fotgängare råkar gå ut i vägbanan framför upphinnande bilar som kommer rusande bakifrån.

På gågator, trottoarer och andra platser utan övrig fordonstrafik generell vanligen högertrafik för fotgängare. Det är därför som man förväntas stå till höger i rulltrappor för att kunna släppa förbi de som har mera bråttom på vänster sida. Personer från Sveg och andra orter som saknar rulltrappor brukar initialt ha svårt att ta till sig denna tumregel.

Denna princip från rulltrapporna skulle med fördel kunna tillämpas på andra platser där många fotgängare rör sig: trappor, broar, gångar, tunnlar, flygplatser, järnvägsstationer etcetera. Om de sävliga höll sig till höger skulle de som hade mer bråttom kunna ta sig förbi till vänster. Lite som simmare med olika banor i bassängen: en för motionssimmare, en för lite snabbare motionssimare och en för de riktigt ambitiösa.

Tyvärr är verkligheten en annan. Folkmassor rör sig långsamt likt stora amöbor, utan hänsyn till individernas olika tempo. Hur ofta hamnar man in te bakom någon seg typ som inte har det minsta bråttom när man själv har minsta möjliga marginal till tåget? (Här brukar förnumstiga typer invända att man borde ha förutsätt detta och haft bättre framförhållning. Det är förvisso sant, men förändrar inte sakfrågan.) Om man hade olika filer för olika tempo skulle gångtrafiken flyta på snabbare och det skulle bli trevligare för alla.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.