… och så den sötaste kommentaren.

Den allra raraste kommentaren av alla apropå min skada fällde en väninna till mig när hon precis hade fått veta vad som hade hänt och hur omfattande skadan är. Sagt med emfas:

”Alltså, sånt där händer bara dem som det absolut inte får hända! Ta mig till exempel, om jag skulle skada vänsterarmen så skulle det inte spela någon roll alls, för jag använder ju inte min vänsterarm till någonting!”

På måndag ska jag tillbaka till neurofysiologen.

7 kommentarer

  1. Det var en storsint och generös kommentar, i sanning! 😀

    Själv är jag inte lika villig att avstå från någon arm efter att ha upplevt handledsbrott. Det ÄR bökigt att vara enarmad.

  2. Nej men söta, jag har varken läst eller fattat förr. Jag är glad att du finns och att din penna fortfarande skriver så bra!

    Krya på dig kramar!

    GammkärringMippen

  3. Jaaa … precis. Nästan vad jag skrev som kommentar till din kommentar(!?) hos mig….
    ””MammaLena svarar Lars Anders Johansson: Tack själv – tack för att det går så pass bra för dig – det värmer mitt modershjärta. Hoppas verkligen att du blir återställd – för det är ju så – först livet, och får man livet – då vill man ha tillbaka det man förlorat… För en skadad arm för dig är så mycket mera än för många andra….””
    För – det ÄR ju så… hon har rätt din kompis!
    /Lena

  4. hihi ja jag är allt rar. apropå ingenting: idag fick JAG en väldigt rar och fin kommentar, kanske den mest värmande och inluderande jag nånsin fått av en främmande etniskt svensk. ”Jag hör att du är Västgöte.” sa den medelålders kvinnan till mig och i och med denna lilla kommentar kände jag mig mer svensk än jag nånsin har gjort… haha… (till saken hör att jag är ju Östgöte)

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.