Folkvett är det rudimentära skikt av hyfs som håller civilisationen samman, som gör att vi kan leva tillsammans i större grupper av människor än den egna familjen. Folkvett är själva smörjmedlet i det kulturella maskineriet, det är barriären mellan civilisation och barbari, i och med att det hjälper oss att stå ut med våra medmänniskor och dem att stå ut med oss.
Naturligtvis är folkvett extra viktigt på platser och i sammanhang där många människor vistas på ett litet och avgränsat utrymmet. Biografsalongerna skulle kunna sägas utgöra ett praktexempel på platser där endast ryggmärgsmässigt folkvett hindrar oss från rättshaveristiskt beteende.
Att människor fortfarande går på bio är mig en gåta. Teveapparaterna i hemmen levererar oftast bättre bild och fullgott ljud än biografernas anläggningar. Vill man inte vänta tills filmerna (efter bara några månader) släpps på DVD kan man utan svårighet ladda ned dem alla från internet (vilket jag dock motsätter mig personligen). Vill man trots allt vara laglig och inhandla DVD:n när den kommer så kostar den oftast betydligt mindre än två ordinarie biobiljetter. Vilken affär är lönsammast, någon?
Att biobesök är ett både dyrt och onödigt nöje torde härmed vara klarlagt. Vidare bjuder biografbesöken på en mängd irritationsmoment som man, förhoppningsvis, slipper i det egna hemmet. Ett irritationsmoment utgörs naturligtvis av det utbredda oskicket att man aldrig har någonstans att göra av ytterkläderna under besöket. Särskilt besvärande är detta under vinterhalvåret – d.v.s. den tid då allra flest människor går på bio. När man får sitta med ett stort bylte vinterjacka, halsduk, mössa,
vantar, tjocktröja etc. i famnen ter sig den sköna biograffåtöljen strax betydligt mindre bekväm.
Den största delen av irritationen vid biografbesöket står emellertid de övriga besökarna för, och det är här folkvettselementet kommer in i bilden. Vi har tidigare sett hur vissa restauranger portförbjudit barnfamiljer sedan de haft besvär med ouppfostrade ungar som inte fått sig tillräckligt med folkvett till livs från sina barbariska föräldrar. I biomörkret tycks det emellertid vara tillåtet att bete sig hur störande som helst. Följande kategorier borde enligt undertecknad avhysas från salongerna för att sättas i tvångsskolning i grundläggande folkvett:
1. Personer i bänkraden bakom (företrädesvis tonårspojkar och ohängda unga män) som nonchalant vilar fötterna mot den egna stolsryggen och med ojämna intervaller sparkar till.
2. Dumskallar som tror att alla filmer, såväl hjärtknipande dramer som nervkittlande skräck eller hisnande action, i själva verket är komedier och därför med stort engagemang söker efter varje potentiellt rolig scen som kan ge dem en ursäkt att skratta högt och ljudligt.
3. De som skaffar bra platser i mitten av salongen men anländer sist av alla varför samtliga till höger/vänster på samma bänkrad måste resa sig för att släppa fram dem, gärna sedan filmen har börjat.
4. Nyförälskade par som inte har förstånd att söka upp en film som precis skall tas ned och som inte har några besökare, och som hånglar högljutt längst bak. Har man dessutom haft oturen att hamna bredvid en sådan tveryggad organism riskerar man att ideligen träffas av fäktande extremiteter.
5. Frossarna som fallit för biografkedjornas osmakliga marknadsföring av så kallade menyer, bestående av hinkar med läsk (som på något vis tycks inbjuda till sörplande), hinkar med popcorn (vilka har en tendens att flyga lite varstans och gärna landa på omkringsittande besökares kläder, helst då smörsmakande popcorn) och, värst av allt: de varma chips som går under benämningen "hot snacks" (som har stått x antal timmar i ett värmeskåp erinrande om dem där man odlar bakteriekulturer på medicinska laboratorium och som ger ifrån sig ett väldigt distinkt krasande läte när man tuggar dem, vilket gör dem totalt olämpliga för en biografsalong.)
Är det måhända biografsalongernas dunkel som gör att dessa människor, vilka med sin nonchalans trampar det demokratiska samhällskontraktet under fötterna, ogenerat åsidosätter allt grundläggande folkvett? Är det måhända vår rädsla för att hänga med, att inte vara den siste att se den nya filmen, som gör att vi fortsätter att gå på bio, trots allt ovanstående?
Igenkännigsfaktorn är hög. Det är exakt så det är, och även jag har funderat över varför bio egentligen inte är passé.
Hogljudda snacks borde de absolut ta bort! Skriv en petition och jag skriver oxa pa!
har du ngn aning om hur SanslosT manga manniskor det ar som bloggar numera? Under tio minuter 35 uppdaterade bloggar pa nyligen – du och jag fanns med 😉 nu maste jag diska, *tjo*
Jag som är en trägen biobesökare får mig en tankeställare. Visst känns fenomenen igen, fast jag sällan drabbats själv.
Det i mitt tycke mest enerverande störningsmomentet står inte med på listan: Personer som envisas med att högljutt kommentera filmen, antagligen i tron att man egentligen sitter hemma i vardagsrummet framför TVn.
Ha ha ha, det var påskens bästa mitt-i-prick kommentar! Det var många år sedan jag var på bio, dels pga ovanstående biobesökarkategorier, dels pga att jag har stor nytta av pausfunktionen på DVD:n: ett stilla toalettbesök, en nytömd påse, en runda till kylskåpet, små triviala vardagsdetaljer som sammantaget gör att behållningen av filmen ökar.
Njaee… jag föredrar biosalongen. Visst känner jag igen vissa av dessa störningsmoment, men inte alls i den grad du verkat råka ut för dem.
Jag går oftast på ”Folkets Bio” eller på Fokus här i Jönköping. Alltså biografer som inte siktar på nyproduktionen utan mer på kvalitet och litet udda filmer. Jag tycker att det är en helt annan känsla i biosalongen än i TV-soffan!
Kan det bero på att jag tillhör generationen 50-talister, måntro!!??
Mia
En annan fördel med att titta hemma är att man kan minimera risken för tinnitus därför att man kan reglera ljudvolymen själv. En fördel med film på bio är förstås den större duken där fotot kommer mer till sin rätt, och ljudet när man tittar på musikfilmer (förutsatt att inte de som ställt in volymen själva har en hörselnedsättning). Punkt1-2 på din lista är mest störande, tycker jag.
bio = att störas av ett gång människor man inte valt att umgås med, som späker i sig popcorn, smaskar högljutt, prasslar med papper… Och har man tur får man bra platser, eller som jag, får sitta brevid den vänstra högtalaren och få Arragons pilar inskjutna i trumhinnan. 2,5 timma Sagan om Ringen – den sista bion jag var på…
Jag hade med mig öronproppar till Sagan om Ringen och kunde reglera volymen själv…
Har bara råkat ut för mitt eget höga och ljudliga skratt 🙂
Håller med om allt ovanstående men kan ÄNDÅ inte annat än att ”tycka det är LITE mysigt också”!!!
Trolda – Biobesökare med sprättande Popcorn – ett GIVET inslag…=D
Jag irriteras alltid över andra biobesäkares störande ovanor. Det var därför en mycket omvälvande upplevelse att gå på något som kallas för Barnvagnsbio. En fyrtiotal snacksaliga barnlediga föräldrar (39 kvinnor och en man) tar med sina barn på bio, samtliga barn är under året gamla och vrålar därmed ofta. Volymen på filmen är lägre än vanligt för att inte skrämma barnen och mitt i filmen är det en blöjbytar- och kaffedrickarpaus. Jag blev så stressad av alla störningsmoment att jag själv blev den värsta fridstöraren som lekte riktigt högljutt med sonen hela filmen igenom. Som tur var gjorde det mig inget att jag missade större delen av dialogen i filmen då den var riktigt usel (Nina Frisk). Alla andra biobesökare verkade tycka att jag betedde mig helt enligt normen för Barnvagnsbiobesökare.
Trots att jag kan hålla med om att alla punkterna är störande, plus den onödigt höga ljudnivån som det oftast är och de höga biljettpriserna, så skulle jag ALLTID välja bio framför TV! Alltid! Just för att det är en social tillställning, lika mycket som ett teaterbesök kan vara det, även om teatern naturligtvis skiljer sig på flera punkter från biografen. Jag tycker det vore hemskt synd om folk gick på bio än mer sällan än vad de gör idag – fan ta tv:n, ett jävla oskick är vad det är! TV är till för nyheter, debatter, dokumentärer och en och annan bildande eller smått roande tv-serie – men INTE film! Fy vad trist!
Neeeej! Detta håller jag inte med om alls! Bio är hur mysigt som helst. Denna speciella känsla av den stora duken och det lite förväntansfulla man har kvar från barndomen. Nu skall väl erkännas att jag själv inte gått på bio utan barnen på ett antal år, det blir något speciellt för barnen när man tar med dem på bio. Som jag själv tyckte när jag var liten. Jag brukar nu för tiden ha öronproppar när jag går på bio och då blir ljudet precis lagom. Trots att jag kan hålla med om vissa av de argument mot bio-besök Du skriver ovanför håller jag ändå inte med om slutledningen, att bio är förlegat och något icke önskvärt. Fram för mer bio, säger jag! Mycket roligare att gå på bio än att hyra en film. Allra roligast är det att gå på den nya biosalongen i Göteborg, Bergakungens sal, ett riktigt bio-tempel! 🙂
Just så! Men det finns biografiska oaser även om de är få. Festivaler brukar vara säkra kort där vi anti-prasseltalibaner kan samlas. Jag har själv varit med och buat ut mobilmarodörer och frossarfråntrattar. Äta gör man hemma eller sittandes på ett för avsett ändamål etablissemang.
Fy för biobesök. Var på bio förra helgen. Bakom mig sitter det ett gäng tonårstjejer i 13 års åldern. Precis när filmen börja så sjunker jag ner i stolen och ser i ögonvrån att tjejen bakom mig passar på att sätta upp sina fötter på min stolsrygg. Jag har hennes smutsiga stövlar precis bredvid mitt ansikte. Jag vänder mig om och hon reagerar inte. Där fick jag sitta i kanten på mig egen stol bara för att hon skulle sitta bekvämt. Det retar mig att jag inte röt till men jag är lite blyg utav mig.
Hälsningar
Chrille
Du har glömt de värsta marodörerna: de som inte bara struntar i att stänga av mobilen under filmen utan som dessutom svarar när det ringer!