Östgöta Correspondenten skriver fint om mitt nya album Renässans: ”På nämnda album har Lars Anders Johansson den goda smaken att lyfta fram Gustaf Fröding, Erik Axel Karlfeldt och Verner von Heidenstam i nytt ljus genom sång och ton. Jodå, deras poesi fungerar utmärkt även i musikalisk form. Resultatet är mycket njutningsfullt, en välkommen återintroduktion av den litterära nittiotalistgenerationens främsta diktare som orättvist hamnade i skuggan när modernisterna tog över det kulturella fältet efter världskrigen. I synnerhet nedvärderingen av den en gång så uppburne Heidenstam har ju varit rent vettlös.”
Posts from the “Okategoriserade” Category
I dag släpps min låt om kapellmästaren ombord på HMS Titanic som ståndaktigt ledde fartygsorkestern ända in i det bittra slutet. En berättelse om individuellt mod och enskilda människoöden i slutet av en epok som likt Titanic snart skulle gå i graven. Spotify ITunes Wallace Henry Hartley Det sägs att orkestern speladeså länge det var möjligt att ståpå akterdäcket på Titanicinnan hon försvann i det blådet sägs att Benjamin Guggenheim bytteom till sin bästa skrudFör han ville vara klädd som en gentlemandå han tog havet till brud Och det sägs att John Jacob Astorberedde plats åt sin hustru Madeleinei livbåten och tog ett ömt farvälinnan han sjönk som en stenNär den sista livbåten firatsned, klockan noll två noll femfanns ett och ett…
Categories: Okategoriserade
Café Piastowska, Tegnérgatan 5, Stockholm Jag hade hört många tala om Café Piastowska på Tegnérgatan. Det skulle vara rustikt, genuint med god mat och servis som var sådär härligt opretentiöst otrevliga som en del mer masochistiskt lagda krogbesökare tenderar att uppskatta, eller åtminstone vill ge sken av att uppskatta. Igår gjorde jag slag i saken och gick dit.
Categories: Okategoriserade, Vällust
Datum: 2012-06-13 Starttid: 20.00 Sluttid: 22.00 Plats: Bara vi, Skånegatan 59, Sldermalm, StockholmLänk: Klicka härBeskrivning: Gör en solospelning på Bara vi på Söder i Stockholm.
Vårsalongen 2012 Aftonbladets recensent Petter Lindgren är bekymrad. ”De frågeställningar som utställningen väcker till liv tycks mig oftast mer existentiella än politiska, och få av verken känns riktigt samtida”, utbrister han och sätter därmed fingret på några av problemen för dagens konstscen och kritikerkår.
Categories: Okategoriserade