Idag skriver jag i Västerviks-Tidningen om den bristfälliga undervisningen i 1900-talshistoria i det svenska utbildningssystemet. Kunskaperna om historien efter 1945 är skrämmande dåliga hos min generation och yngre, vilket i sin tur innebär en bristande förståelse för den utveckling som lett fram till den situation vi har idag.
Gång efter annan höjs röster om att större uppmärksamhet måste riktas mot nutidshistorien. Det är bra. Det räcker inte, som vissa makthavare tycks tro, att undervisa om förintelsen för att skapa en grundläggande förståelse för historien. Dessvärre brukar förespråkarna för mer nutidshistoria vilja skära ned på undervisningen i äldre historia, vilket vore förödande. Minns till exempel Skolverkets famösa förslag häromåret.
Det ena kan helt enkelt inte utesluta det andra. För att förstå nutiden behöver vi kunskaper i 1900-talets historia, och för att förstå den historien behöver vi kunskaper om de århundraden som föregick denna.
Ja, varför inte låta eleverna läsa ex.vis. Herman Lindqvists böcker, även om de populariserar ämnet. Den mycket fascinerande serien om Henrik XIII går just nu på teven. Se där hur historia kan levandegöras.
Populär historieskrivning har i många fall fått ersätta skolan som kunskapsförmedlare. Det är ett vanskligt substitut eftersom den historieskrivningen inte kringgärdas av samma källkritiska krav etcetera.Lindqvist har ju till exempel blivit beslagen med en mängd faktafel i sina böcker.
Det finns förvisso även skolböcker med stora brister.