Jungfrufjärden


Text och musik: Lars Anders Johansson
Från albumet Budoarstämning (2010)

Se, nu sväller våra segel för en gynnsam undanvind,
se hur stäven klyver vattnet i en sky av fradgat skum,
när vi löper över fjärden som Sir Francis Golden Hind
och med alla segel satta går det undan!
Se hur Jungfrufjärden breder ut sig runtomkring oss blå
och den vind som kommer akterifrån är smeksam, lätt och ljum.
Fast vi trimmar våra segel efter vinden då och då
finns det gott om tid till samtal och begrundan.

Hon är kanske ingen skönhet, våran skuta, men hon går
som en säl igenom vattnet om man trimmar seglen rätt,
och vårt gamla skrov av stål står emot vågorna som slår
och på vintern kan hon även bryta isen.
Men nu skiner sol på däcket som nån dåre målat grönt.
Den som färgsatt skutan måste varit färgblind på nåt sätt.
För brunt och grönt och klarblått matchar inte särskilt skönt,
men vad bryr hon sig om det, den ljumma brisen?

Nu ropar skepparn ”Gör er redo, gör nu klart för slag!”
och då blir det fart på däcket, fastän under full kontroll.
Ja, det är hårt att skota segel utan vinschar, men idag
kan man inte höra någon alls som klagar.
Om det snöar eller regnar eller hagelkulor slår
emot däcket rör oss inte, nej det spelar ingen roll!
Har man bara varma kläder kvittar vinter eller vår
eller sommarns långa varma solskensdagar.

Och jag längtar ut på havet varje gång jag är i land
där jag går på ödslig asfalt mellan stadens gråa hus.
För på land känns allting löjligt, smått och enformigt ibland
men från havet får det rätt proportioner.
Jag är smittad av en sjuka, den går aldrig ur mitt blod:
Får jag inte känna vinden eller höra havets brus
blir jag trött och håglöst vilsen, men jag repar genast mod
när vi styr mot fjärran destinationer!