Det är hög tid att public service växer upp och börjar tilltala oss som vuxna människor igen, skriver jag i Jönköpings-Posten. Infantiliseringen av programinnehållet i public service är ett minst lika stort problem som den politiska slagsidan.

”Den påtagligaste skillnaden som slår en när man gör nedslag i Öppet Arkiv är höjden på samhällsprogrammen.

Känslan påminner om när man byter från SVT till BBC och helt plötsligt upplever sig som bemött som en vuxen människa.

En favorit är rollspelsprogrammet ”Dilemma” som sändes i tre säsonger mellan 1997 och 1998.

Programledare och spelledare var journalisten och ekonomen Carl Hamilton, som presenterade ett fiktivt scenario för deltagarna, som tilldelats olika roller i det fiktiva scenariot.

Deltagarna var tungviktare i den svenska offentligheten: politiker, journalister, företagsledare, biskopar. Nivån var hög och intellektuell, samtalet lågmält, tempot långsamt. Det är med andra ord ett program som är svårt att tänka sig att det skulle göras idag.

Ett annat exempel är långköraren ”Fråga Lund” som sändes i omgångar mellan 1962 och 2000, där professorer och andra akademiker fick svara på tittarnas frågor.

Programmet återupptogs i ny tappning 2016, med Kristian Luuk som programledare. Det nya ”Fråga lund” kritiserades hårt i pressen.

Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand kallade programmet för en ”kränkning av en hel lärdomskultur”.”