Skriver på Emils tankar om hur SR sviker sitt uppdrag

Idag skriver jag på debattsajten Emils tankar om de förödande konsekvenserna Sveriges Radios nya musikpolicy får för regionalt musik- och kulturliv, och om hur bisarrt det är att public servicebolagen tycker sig behöva konkurrera med de kommersiella radiostationerna.

2 kommentarer

  1. Jag har läst artikeln och håller med i stort sett, men sker inte den största spridningen av musik på Internet? Om man lyfter blicken från P3 och P4 finner man att det i P2s utbud finns en hel del matnyttigt där udda och sällan spelad musik kommer till tals. Det är program som Klingan, Kalejdoskop och Folke. Samtidigt håller jag med om att just svenska lokala artister, proffs som amatörer har svårt i portgången. Förr, i rena forntiden, fanns det program som ”Bandet går” i P3 där folk kunde skicka in sina alster och få dem spelade. Det fick jag själv på den tiden, i alla fall. Glad amatör. Finns det något motsvarande idag? Jag har blivit spelad i radion i modern tid också men upplever det som allt svårare. För musikens mångfald borde Sveriges Radio spela en större roll, det tycker jag. Då skulle flera blommor blomma.

    Jag vill slå ett slag för min musikblogg: http://www.enfrisida.blogspot.com

    Välkommen dit!

    1. Problemet med musikspridning på internet är det enorma utbudet. Det är svårt att hitta det som är bra eller passar den egna smaken helt enkelt eftersom utbudet är så enormt. Något lättare är det för klart avgränsade genrer som black metal eller punk, där spridningen sker i subkulturella fora. För all övrig musik är tv och framförallt radio de överlägset dominerande vägarna för allmänheten att komma i kontakt med ny musik.

      Klinga, Folke, Kalejdoskop tillhör de nischprogram jag nämner i texten som fungerar som alibi för SR att svika sitt uppdrag i de vanliga spellistorna.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.