Stadsbyggande handlar inte enbart om att lösa logistiska, ekonomiska och andra praktiska problem. Lika lite som människan enbart lever för att äta, sova och arbeta kan gestaltningen av våra livsmiljöer enbart utgå från praktiska motiv. Människan är en kulturvarelse och därför behöver stadsbyggandet betraktas som en humanistisk verksamhet.
Jag skriver på Bostadspolitik.se om behovet av ett humanistiskt perspektiv på stadsutvecklingen:
Stadsbyggande kan inte bli en fråga för enbart politiker, ekonomer och ingenjörer. Det är uppenbart att något går förlorat när stadsbyggande enbart tar ekonomiska och praktiska hänsyn. Självklart måste allt byggande ta hänsyn till sådana realiteter, men borde inte målsättningen för våra livsmiljöer vara högre än så?
Kanske är det dags att betrakta stadsbyggande – stadsplanering, infrastruktur och arkitektur – som i första hand en humanistisk verksamhet, där kunskaper om kulturhistoria och estetik är lika viktiga som hållfasthetslära och trafikplanering. Varför ska vi acceptera att de städer vi bygger idag blir sämre än de vi byggde för 150 år sedan?
Läs artikeln här: https://www.bostadspolitik.se/2021/12/16/det-behovs-ett-humanistiskt-perspektiv-pa-stadsbyggande/