Så har banjolelen gjort sin västkustdebut. Detta förtjusande ressällskap far följet mig kors och tvärs över Östersjöns rullande dyningar under kulingrivna skyar, men aldrig korsat det svenska fastlandet. Nu var det emellertid dags. Anledningen var den årliga visträffen på Säröhus.
Visträffarna på Säröhus har pågått i tre decennier och är en sannskyldig institution i den besynnerliga subkultur som uppstått kring den litterära svenska vistraditionen. Där samlas betydande delar av vad Fredrik Strage skulle benämna som ”vismaffian” från alla de nordiska länderna, för att spela och sjunga och umgås i dagarna tre.
Nu försvann visserligen en hel del av helgen för undertecknad åt allvarsamma saker som möten och diverse styrelseuppdrag, men det fanns ändå gott om tid över till musikaliskt umgänge med drivna visentusiaster från hela riket. Det var bara sömnen som fick stryka på foten, men vad gör väl det?
Visträffarna på Särö är ett paradexempel på den typ av kulturella gräsrotsrörelser som växer fram under radarn på den dominerande mainstreammusiken, och som trots att de bekämpas av popjournalister som Strage kan erbjuda en tillflyktsort för dem som vill ha någonting utöver det mest lättsmälta och färdigtuggade som media erbjuder.
Den här typen av plattformar blir allt viktigare i takt med att såväl de kommersiella som public servicemedierna slimmar sitt musikutbud och tränger ut smalare genrer. För visans del innebär den stundande nedläggningen av radioprogrammet Felicia i P2 ett hårt slag, vilket jag bland annat har skrivit om här.
En stor eloge till Chris Jangelöv som rattat dessa visträffar under alla år (och som förra året begåvades med Riksförbundet Visan i Sveriges stora vispris för dessa insatser), och till Torgny Berntsson som driver Säröhus konferensanläggning som gör detta möjligt.
Nu är jag hemkommen, visserligen utmattad men vid gott mod och full av inspiration efter alla intressanta musikermöten. Den svenska vismusiken lever, i allra högsta grad.
Den blodiga banjolelen (låter som en skräckfilm, eller hur?) är återbördad till ostkusten där den hör hemma.