Arkitekturen måste inte spegla sin samtid

Om fasadernas utseende är av underordnad betydelse, varför är det då så viktigt att människors efterfrågan inte hörsammas? Om arkitekturen måste spegla sin samtid, varför ser vi hela tiden upprepningar av 1930-talets och 1960-talets arkitektur? Och om det är för dyrt att bygga vackert, varför bygger vi så mycket fulare idag än för 100 år sedan, när resurserna var så mycket knappare?

Jag skriver i Nyhetsmagasinet Fokus om de vanligaste ohederliga argument som fulhetens försvarare använder för att blanda bort korten i stadsbyggnadasdebatten:

Vackra byggnader finns i många olika stilar och från många olika epoker, men att fasadernas utseende spelar roll och engagerar är uppenbart. Det måste gå att föra en diskussion om byggnaders estetik, utan att hemfalla till slagord som “pastischer”, eller att frågeställningen helt avfärdas som ytlig. Det är uppenbart att ytan engagerar, så låt oss föra en engagerad diskussion. Den som förespråkar dagens dominerande estetik bör kunna försvara den på estetiska grunder. Tycker de på riktigt att ytan är av underordnad betydelse bör de överlämna estetiken åt andra.

Bild från Sankt Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm.

Här kan man läsa artikeln: https://www.fokus.se/kultur/nej-arkitekturen-maste-inte-spegla-sin-samtid/